PRESS
Press Pictures
Photographer: Jimmy Bergwall
Photographer: Jimmy Bergwall
Photographer: Jimmy Bergwall
Photographer: Jimmy Bergwall
Linda Live (Jpeg, 1200 x 800, 780 Kb)
Photographer: Rickard Åstedt
Presskit
Lindas presskit is very impressive. It contains facts and history, key points of interest, songlist (own and covers), equipment page (acoustic gigs and full-band gigs), stage plot, previous shows, discography and booking information.  Download Presskit (496 Kb, PDF)
Reviews - Shine On
Rootsy.nu
Shine On
(Moody Maraccas/Black Heart Music)
Linda Malmström har en fantastisk känsla för melodier som sätter sig. De är omedelbara. Det finns en lätt flykt i dem, men de är inte flyktiga. De sätter sig och sitter envist kvar.
Hon har också en bra röst, mjuk och vädjande i sitt tilltal, men också buren av kraft och övertygelse. Den kontureras fint av musikerna, det lite rockabillystudsande rytmkompet och läckre gitarristen Tobias Bergström som växlar mellan Duane Eddy-twang och utspacat Richard Bennett-stomp. I hans intro till »Downtown« hör vi även ekon av »Ghost Riders in the Sky«.
Favoriterna växlar. »You Were Never Mine« med Sweethearts of the Rodeo-touch och spetsigt gitarrspel à la Brent Rowan. »Hellride« med en underbart förförisk refräng. Den innerliga »Southern Lullaby«, som kunde varit en tidig Emmylou Harris-sång. Låtarna förändras långsamt, inga former är givna i Linda Malmströms musik trots att dess formel är nog så fast.
Magnus Eriksson
KIM # 14 (3 av 3)
Filmisk rockpop
Published: December 2008
Uppsalaartisten Linda Malmström debuterade på skiva för 10 år sedan. Shine On är titeln på album nummer fyra som är hennes starkaste samling låtar hittills. Med country, folkmusik, pop och rock på sin palett har hon gjort en skiva som bara växer för varje lyssning. Hon har en personlig och uttrycksfull röst som förmår att göra de starka melodierna rättvisa, vare sig det rör sig om finstämda ballader eller fartiga rocklåtar. Akustiska och elektriska gitarrer tar stor plats och förstärks här och där med av banjo, cello och ljuvlig stämsång. Det finns en filmisk kvalitet i Malmströms musik och texter och det märks att hon och musikerna har lagt mycket möda på att hitta rätt instrumentering för varje låt. Ordningen på dessa låtar gör också att det känns som ett album där början och slut hör ihop och bildar en helhet som är större än de enskilda delarna. Malmströms skiva hör till en av årets bästa och förhoppningsvis blir det hennes genombrott.
SW
Sundsvalls Tidning (4 av 5)
Moody Maraccas
SUNDSVALL (ST)
Shine On
Published: October 11, 2008
Jag befinner mig i en period då jag kringgärdas av kvinnor i mitt musiklyssnande. I de flesta fall förvånas jag över den höga kvaliteten och ett exempel är Linda Malmströms popcountryinspirerade platta. Förra plattan Red Valley, med singelsuccén Butterflies, har inte hunnit bli neddammad i skivhyllan, så jag vet att det är en kompetent sångerska. Tillfredställande konstaterar jag att hon håller stilen.
Per-Roger Carlsson
|
Tidningen Ergo
Genomproffsig countrypoprock (4 av 5) |
|
Linda Malmström
”Shine On”
(Moody Maraccas)
GGGG
Published: September 9, 2008 |
| |
 |
|
|
|
“Linda Malmström & the Red Valley band country/Pop/Rock” – fördomsfulle jag ser framför mig en vän flicka med akustisk gitarr, framförandes söta ballader. Oj, vad fel jag har!
Linda Malmström är the real shit. Genomproffsig countrypoprock helt utan kommersiellt smör (kompbandet bjuder på en organisk köttighet som är 1974 snarare än 2008). Malmström lyckas tack vare sin gripande röst måla svärta på det egentligen ärtigt käcka Johnny Cash-svänget i “Hellride”, och när hon väl sätter sig ner med den akustiska, känns det verkligen som en fuktig Lousiana-solnedgång, snarare än det Uppsala som är Linda Malmströms reella hemvist. Lägg därtill en målande, finurlig lyrik som kräver sin mottagares uppmärksamhet – jag kapitulerar inför svänget, melodikänslan, övertygelsen och Lindas sensuella, svåremotståndliga röst. ”A Vintage Prayer” kastar sig problemfritt upp till 2008-topp-10.
Daniel Reichberg |
Uppsala Nya Tidning - Live recension (4 av 5)
Releasespelning på Katalin
Linda Malmström gjorde succé på Katalin trots dåligt ljud och störande inslag i publiken, skriver Stefan Warnqvist.
LINDA MALMSTRÖM & RED VALLEY BAND Katalin
Betyg: 4
Published: September 6, 2008
RECENSION Trägen vinner. Det är två ord som sammanfattar releasespelningen på Katalin för Uppsalaartisten Linda Malmströms fjärde album Shine on.
Den första delen av spelningen var en inte alldeles njutbar upplevelse. Detta berodde dock varken på musikerna eller på låtarna utan helt andra parametrar. Ljudet var konstigt inställt och Malmström själv hördes inte tydligt nog, vilket bitvis gjorde att såväl texter som mellansnack var svåra att uppfatta.
En annan störande faktor var att en avsevärd del att publiken föredrog att prata högljutt med varandra utan hänsyn vare sig till Malmström eller till dem som var där för att lyssna på henne. I kombination med de ovan nämnda ljudproblemen gjorde detta att kvällens huvudperson reducerades till en ljudmatta i bakgrunden för fredagsfirande Uppsalabor.
Det hedrar Malmström att hon ändå bibehöll både entusiasm och energi. Hennes ibland countrydoftande variant av pop och rock har fått ett allt mer personligt uttryck de senaste åren, vilket också märktes under spelningen. Lejonparten av den var ägnad låtarna från det dagsfärska albumet.
När det gäller låtskrivandet har Malmström gått från klarhet till klarhet och i synnerhet A vintage prayer och Hellride måste räknas till det bästa hon har skrivit hittills. Ett par av de nya låtarna kändes lite för korta och skulle ha vunnit på att vara längre, men hon har en hög lägstanivå på sitt nya material.
Sakta men säkert fick Malmström större uppmärksamhet från åhörarna och mot slutet av spelningen var både ljudkvaliteten och publikstödet betydligt bättre. Två omgångar extranummer blev till slut belöningen. Hennes tolkning av Janis Joplins klassiker Piece of my heart fick avsluta spelningen. Det var en trevlig bonus även om hennes egna låtar kändes mer spännande att höra.
Shine on heter som sagt nya skivan, och det var precis vad Linda Malmström gjorde. Denna kväll vann hon och hennes Red Valley Band över publiken.
Uppsala Nya Tidning (3 av 5)
Published: September 3, 2008
Countrypop.
Linda Malmström har uppbackning av välmeriterade Uppsalamusiker på sitt nya album Shine On som rör sig i gränslandet mellan melodiös pop, mjukrock och country. Nestorn Hans Bruniusson har producerat, och inte minst gitarristen Tobias Bergströms countrylicks sätter krydda på anrättningen. Det finns en vägfararkänsla och oförställd passion i flera av Linda Malmströms låtar som tilltalar, i synnerhet när musikerna får skruva upp tempot i mer pådrivande countryrock som t ex Changes, eller Downtown med dess mörkare suggestiva stämning, nästan snudd på Johnny Cash-känsla. Vissa lugnare låtar känns däremot lite konturlösa och inte heller så vokalt helgjutna. På fredag är det releaseparty på Katalin.
Ulf Gustavsson
Nerikes Allehanda (3 av 5)
Published: September 5, 2008
Linda Malmström"Shine on" (Moody Maraccas/Black Heart)
SKIVRECENSION En Uppsalatjej som, utan min vetskap, har tre album bakom sig exploderar så smått på den här skivan. Har både en stark och innerlig röst i något som jag, i brist på annat, vill kalla svensk countryrock fast hon sjunger på engelska.
Främst är det hennes röst och det smidiga och ofta underbart tajta kompbandet som skiner mest på den här skivan. De riktiga låtklassikerna har jag lite svårare att upptäcka men skivan är ändå en underhållande och engagerande uppenbarelse.
HÅKAN PETTERSSON
(2008-09-05)
Reviews - Red Valley
Joyzine.se (4 av 5)
Published: 2006-06-06
Jag är snudd på mållös
Man ska inte önska att man var nedstämd, dumpad eller olyckligt kär. Hade jag gjort det hade min respektive förmodligen rutit till. Men frågan är om den här skivan inte fungerar som allra bäst om man befinner sig i något av de tillstånden. Linda Malmström serverar smått countryinspirerad popmusik som långa stunder har en nedstämd nerv. Det är vackert och ödesmättat.
Jag befinner mig som ni förstår inte i något av missriktad kärlek pinat tillstånd, men förmår ändå uppskatta ”Red Valley”. Linda har rösten och uppenbarligen även förmågan att komponera smäktande – om än ej glättiga – kärlekssånger. När hon är som vassast vågar hon även gnaga lite på andra genres och visar med eftertryck att hon har ett brett referensfält.
Trust är en suggestivt baspumpande bit som förmedlar mörker och smygande kärlek i en tilltalande symbios. Departure at 10.25 pm är en vacker singer/songwriter-baserad bit, med en gråtmild refräng som utan pardon smyger sig hela vägen till mitt hjärta. Rakt igenom visar Linda Malmström en mycket hög klass på ”Red Valley”.
Som bäst är det dock i nedstämda balladen Steal him away, en duett med Mats Brandemark där de två ytterst seriöst delar sången i refrängen. Det skulle kunna bli lika svårgreppbar Beauty and the Beast-bombasm som i Where wild roses grow där Nick Cave och Kylie Minogue delar utrymme, men så blir det aldrig. Istället är det en alldeles formidabel melodi som spelar på alla känslor som någonsin kan uppbådas. Jag är snudd på mållös.
”Red Valley” är en typisk sådan skiva som olyckliga, kärlekskranka människor sitter hemma och älskar att må dåligt till. Och jag, jag mår bara oerhört bra av den här samlingen vackra sånger.
Mikael Mjörnberg
Groove.se
Published: Issue 4, 2006.
Tröstens nationalsång för brustna hjärtan
Vi har under senare år varit väldigt bortskämda med flera nya akter inom den kvinnliga singer/songwriter-scenen. Linda Malmström må vara ett nytt namn för många, men i själva verket har hon en hel del år bakom sig med skivsläpp och spelningar i Sverige och Kanada.
Med Red Valley plockar hon fram en hel del av sin djupa musikalitet som utvecklats av att spela mycket själv samt i olika konstellationer under de gångna åren. Produkten som sedan levereras är ett album som innehåller en stor variation av låtar kryddade med blues, country, folk och progg.
Låtarna förmedlar allt ifrån längtan till förlust, glädje och önsketänkande, vilket inte på något vis är unikt, men med kombinationen av Lindas längtande, ledsamma röst och musik som komponerats för att få ett hjärta att känna tröst när allt runtomkring slitits sönder öppnas en atmosfär som du vill njuta av så länge som möjligt.
Ett exempel är Goodbye som lätt skulle kunna utnämnas till tröstens nationalsång för brustna hjärtan. Med ett småleende pianospel och underbart blåsarrangemang utmanar hon lyssnaren och nöjer sig inte förrän mungiporna tagit en liten paus från sorgen för att kunna njuta av stunden.
Samuel Olsson
Muzic.se (3 av 5)
Published: 2006-06-21
En uppstickare som levererar
Efter Babyshambles spelning på Hultsfred genomförde de enligt dramatiseringarna från kvällspressen en spelning i Stockholm på Debaser. De vägrade att sluta spela. Vakterna fick dessutom släpa bandet av scenen, speciellt Pete Doherty, som ni vet. Och musikern, som är ett större ämne i England än Svennis otrohetsaffärer och även allt som handlar om David Beckham, minns ingenting. Stackaren slog sig på ryggen också. Det är bara rockband som kan göra så. Det är något ett rockband måste göra, det är konst som Doherty skulle ha sagt. Linda Malmström är ingen fucking rockin’ rebel. Under turnering i Frankrike spelade hon live fyra timmar varje kväll i en hel vecka. Hon är singer/songwriter. Det är fucking rockin´rebelism.
”Red Valley” är Linda Malmströms tredje soloalbum, trots det är namnet oförtjänt anonymt. Musiken rör sig inom ett brett spektra singer/songwriter – från country till pop i upptempo. ”Red Valley” blandar dragspel, blåsinstrument, orglar, körsång och en gedigen uppsättning stränginstrument. Sjutton musiker gästar och det medför en stark bandkänsla i låtarna och den till grunden harmoniska ljudbilden blir till organsiska stämningar.
Precis som Anna Ternheim, Ane Brun och Elin Sigvardsson slog igenom inom sin genre, så rör sig Linda Malmström inom en liknande. Hon är dessutom inte långt efter i potentialen att berika den feminina artistsidan med ett nygammalt namn. ”Red Valley” är bra och Linda Malmström är en uppstickare som levererar. Vackert i Emmylou Harris fotspår.
Kalle Nilsson
Sundsvalls Tidning (3 av 5)
Published: 2006-06-17
Tredje gången gillt
Angenäm bekantskap det här. Linda är internationell så det förslår men för mig ett obekant namn före det här albumet. Längesen jag hörde en solist med så varierande talang.
Linda Malmström klarar det mesta även om popen dominerar. Dock inte den rena, slätstruket kosmetiska utan mer bluesigt skitiga. Hon har helt enkelt hittat en speciell nisch för sin lite raspiga stämma.
Bara att hoppas att Red Valley når ut till lyssnarna. Det är uppsalatjejen och hennes sköna musiker verkligen värda. Albumet är hennes tredje så; tredje gången gillt då.
Värmlands Folkblad (3 av 5)
Published: 2006-06-20
Dans eller terapi
Linda Malmström sjunger stundtals i samma stämningsläge som exempelvis Dido, i andra låter hon som en indiedrottning med tycke för country och ibland blir det för mycket när hon borde dragit ner. Men ändå är Red Valley en intressant skiva, eftersom den pekar åt så många olika håll och dessutom lyckas kombinera Lindas mestadels tillbakalutade sångstil med ett lite tyngre komp. Oftast brukar ju sångerskor med Lindas framtoning bara omge sig av ett gistet, akustiskt sound.
Istället kan Linda antingen bjuda upp till dans eller låta dig inta terapisoffan, vilket pekar på en ovanlig spännvidd. Möjligen hade hon kunnat sovra lite bland de musikaliska idéerna, men hon sjunger bra och kompet är mestadels lysande, oavsett stämningsläge. Detta är visserligen inte debuten men fortsättningen kan bli intressant att följa.
Björn Stefanson
Turntable & Blue Light
New York based Internet magazine recommends Linda's music and web site:
A Swedish singer/songwriter, Linda Malmström has a rich, beautiful voice and writes songs that swing between folk, country and pop and never fail to entrance.
|
|
060-197289